Himlen lyste skär i solnedgången när BK Häcken tågade ut genom spelargången efter en perfekt genomförd match och tre välförtjänta poäng mot suveräna serieledarna Helsingborgs IF.
Det hade varit lätt att använda en rubrik i stil med ”Hela Sverige jublar” eller ”Häcken räddar spänningen i Allsvenskan”, men det här var inte en vinst i första hand för serien. Vi vann för att killarna revanschsugna var efter matchen senast och för att visa att BK Häcken är att räkna med.
Den månghövdade publiken bjöds också på ordentlig underhållning i en fartfylld, spännande och välspelad match som gulsvart inledde bäst. Jonas Henriksson får en fin chans redan i matchens allra första minut. Detta efter en frisparksvariant som tillslut ser Jonas i avslutsläge långt ner till vänster i straffområdet men keepern gör en fin räddning.
Minuter senare har Waris en nick efter ett lång Johan Lind inkast som skarvnickas vid första stolpen. Nicken är dock lite för rakt på. Istället skapar gästerna sin första chans när Erik Sundin i anfallet efter avlossar ett lite överraskande men bra skott i vänsterposition. Bollen skruvas dock utanför Källqvists bortre stolpe.
Spelet jämnas sedan ut en aning utan att det på något sätt blir chansfattigt. Holgersson i HIF-tröjan har en nick utanför i en andravåg efter en hörna från höger och Mathias Ranégie har ett skott efter en djupledsrusch innan det är dags att spräcka nollan.
Inte helt orättvist eller ologiskt är det gulsvart som gör det efter ett fint anfall på högerkanten. Inspelet från höger går förbi Waris på närmsta stolpen och in till Ranégie på bortre. Mathias avslut är bra men räddas. Dock inte bättre än att Ranégie kan trycka in bollen högt på returen.
Likaledes logiskt hinner också gästerna att kvittera innan halvleken är till ända.
Även det är ett anfall på högerkanten och ett inspel. Denna gång hårt och lågt och Christoffer Andersson är först på bollen.
Det oavgjorda resultatet får ändå betraktas som rättvist sett till spelet, men den andra halvleken går i gulsvart tecken. I 63 minuten hettar det till för första gången kring gästernas kasse. Det är Dominic Chatto som chippar in en boll bakom HIFs backlinje till Jonas Henriksson som är fri för en sekund men ett långt ben rensar till resultatlös hörna. Minuter senare osar det katt igen när en andraboll hamnar hos Paulinho inne i straffområdet. Han får tyvärr bollen lite bakom sig och hinner inte få ordning på avslutet som går över.
Ännu närmre mål är det när Erik Friberg försöker bredsida in en hörnretur från straffområdesgränsen. Bollen stryker utsidan stolpen.
Kanske kan man kalla utdelningen retroaktiv när vi efter att matchuret passerat 80 minuter får en straffspark efter att en Helsingborgspelare tillsynes lite onödigt dragit ner John Chibuike felvänd i yttersta delen av straffområdet. Elvametaren är solklar och två ivriga Häckenspelare diskuterar lite om vem som skall lägga den. Tillslut blir det Paulinho som iskallt väntar ut målvakten och lägger bollen i andra hörnet.
Tankarna for åtminstone hos mig till matchen senast på Olympia när vi tog ledningen i samma skede i matchen, men den här gången kom HIF ingen vart.
Det skall erkännas att det emellanåt såg stressat ut när vi rensade bort men till skillnad från cupmatchen lyckades skåningarna aldrig hota oss. Muhammed Ali Kahn byttes in och höll i princip rent hus på alla långbollar som damp ner.
Faktum var att det var närmare 3-1 än det var 2-2 när vi vände spelet på ett par dåliga långbollar. Paulinho är närmast när han lyfter bollen i gaveln i matchens döende minuter.
Seger är odiskutabel, vi hade mest boll, vi hade flest och bäst avslut och vi gjorde flest mål. Kort sagt var vi bättre än Helsingborg och denna gång var vi det ända tills domaren blåste av matchen.
