För oss Häckeniter och Getingar är Daniel Larsson förstås en stor profil och en symbol för vår satsning på unga talanger. Vi är dock inte ensamma om att ha sett hans talang och vi har en annan Hisingsklubb att tacka för hans utveckling fram tills han kom till BK Häcken som 15 åring 2002.
Daniel började spela klubbfotboll med IFK Göteborg som 5 åring men när familjen flyttade från stan till Torslanda något år senare så tog hans föräldrar kontakt med en lokal föreningen för att få en större närhet och mindre resande. Som 7 åring börjar således Daniel att spela med IK Zeniths P87 lag.
IK Zenith grundades 1944 och har sin bas i Björlanda på Hisingen. Klubben har idag över 20 lag varav 16 är junior och ungdomslag. Hemmaplanen är känd under många namn, där bland Hovgården eller Hovgårdsvallen men också kallad Zenithgården.
I ledarstaben kring Zeniths P87:or fanns Ingvar Wåhlin, Magnus Gillgren och Vesa Majuri. Pappa Bosse Larsson fanns oftast med vid sidan av planen och engagerades i föräldraföreningen. Efter några år övertalas Bosse att utöka sitt engagemang och 1997 går även han in i ledarstaben för laget med sin då 10 åriga son. ”Jag var ju alltid med ändå”, konstaterar Bosse och menar att det därför var lätt att sugas in i föreningsarbetet. Det är dock inget han ångrat då engagemanget i lagets och sonens utveckling gett så mycket tillbaka.
Zeniths P87:or byggdes kring en stark centrallinje med Daniel som given forward. Laget var ofta högt placerade men vann inga serier, eller som Daniel själv beskriver det, ”Vi kunde slå alla lag men gick inte hela vägen”. Som 12 åring var dock Daniel med om att kvalificera laget för spel i Klass 1.
Daniel beskrivs som mycket träningsvillig under sin tid i Zenith. Även om han var sjuk ville han inte missa träningen utan var med vid sidan om och trixade med bollen. Daniel bekräftar även att han kunde bli mycket tjurig om han ansåg att någon annan inte gav allt på en träning, eller en match för den delen.
Parallellt med fotbollen spelade Daniel även innebandy med stor framgång. När det så småningom blev dags att välja var det dock inte ett svårt val. ”Innebandy var kul att spela men att träna innebandy var tråkigt. Fotbollen var mycket mer givande”, berättar han.
När Daniel var i 14 års ålder togs den första kontakten från BK Häckens sida. Bosse Larsson berättar att det var Marcus Jarlegrens pappa Steve, då engagerad i BK Häckens ungdomssektion, som ringde och undrade om inte Daniel ville komma och vara med på någon träning. Först var familjen Larsson lite tveksamma och tyckte det var lite tidigt men när kontakten togs igen när Daniel var 15 så bestämde man sig för att göra ett besök. Man kikade in till en träning i den dåvarande inomhushallen vid Backaplan. Sonny var där och pratade med dem och man fick ett så pass bra intryck att man så småningom beslutade om ett klubbyte.
Förvånansvärt nog var det ingen annan klubb som var framme och uppvaktade Daniel på samma sätt vid den här tiden. Han hade då ändå redan hunnit träna med Zeniths A-lag, spelat matcher i stadslaget samt deltagit på IFK Göteborgs talangträningar under 1 års tid.
Att Daniel skulle kunna bli något riktigt bra inom fotbollen såg hans föräldrar tidigt. Redan i knattefotbollen var han dominant och snabbheten har funnits där sedan 1 års ålder. ”Han for iväg som ett torrt skinn på stranden redan då”, berättar pappa Bosse. Till viss del kommer kanske Daniels fysiska styrka via generna från föräldrar som båda idrottat.
Daniels lillebror Sam följer storebror i spåren både med innebandyn och med fotbollen. Med ett par omgångar kvar av fotbollsserien vann nästa kull Larsson serien i P15 Klass 1 denna säsong. Fotbollsklubben, ja det är förståss IK Zenith och Daniel följer alla brorsans matcher som han hinner. Pappa Bosse är fortsatt engagerad i IK Zenith, vid sidan av planen och i styrelserummet medans mamma Lena är engagerad i föräldraföreningen.
När Häcken spelar hemmamatcher på Rambergsvallen återfinns allt som oftast hela familjen Larsson (mamma, pappa, lillebror och farmor) på läktaren. Det finns dock ytterligare två givna på läktarna. De tidigare ledarna Ingvar Wåhlin och Vesa Majuri har säsongskort för att följa Daniel på Rambergsvallen. De har dessutom åkt med och sett alla hans landskamper. ”De är de mest trogna fans jag har utöver familjen” berättar Daniel med ett varmt leende.
Daniel har fina minnen från åren i Zenith och nämner själv lagets semifinalplats i Dana Cup samt den egna skytteligasegern i en turnering i Åbo (trots att man åkte ut redan i gruppspelet) som några av höjdpunkterna. Att Zenith betytt mycket för Daniel står alldeles klart. Därför försöker Daniel bjuda tillbaka och har deltagit på bl.a. träningar och prisutdelningar vid säsongsavslutningar i sin gamla klubb. ”Ringer dom så gör jag det!” säger Daniel tvärsäkert.
Idag är vi glada och stolta över att Daniel spelar i gulsvart och kan konstatera att han förkroppsligar så mycket av våra kärnvärden; Utveckling, Ungdom och Underhållning. Att han dessutom är en utmanare från Hisingen gör ju inte saken sämre.
DAVID SJÖLANDER
