Något som för många är synonymt med BK Häcken är vår hemmaarena Rambergsvallen. Dessvärre är inte så många positiva omdömen förknippade med arenan. Tittar man på historien bakom den så förstår man dock att det faktiskt kunde ha varit mycket värre om inte ett par lågkonjunkturer och framförallt ett stort engagemang från BK Häcken funnits där.
Rambergsvallen uppfördes 1935 som ett statskommunalt reservarbete (idag kallat AMS jobb) som ett led i regeringens försök att stimulera ekonomin under lågkonjunkturen. Rambergsvallens plan nyttjades främst av Lundby, som var den stora klubben på den tiden, samt GAIK och Warta. Med tiden tillkom även Kullen och så givetvis BK Häcken. Rambergsvallen har sedan BK Häckens bildande varit klubbens hemmaarena med några få undantag när publikkapaciteten inte räckt till.
Rambergsvallen var till en början en öppen arena. Mot spårvagnsspåren fanns ett par trappsteg för ståplatspublik och på andra sidan ett plank som vindskydd. Löparbanorna runt planen fanns också. Så här såg det ut ända fram till 1978 då BK Häcken gick upp i dåvarande div. II (nuvarande Superettan). Klubben försökte få tillstånd en upprustning av arenan men det visade sig svårt att få gehör och stöd från kommunen som ägde och förvaltade Rambergsvallen. En representant för fritidsförvaltningen föreslog till och med att BK Häcken skulle flytta till Slottskogsvallen istället. Under de första åren i div. II fick man komplettera arenan med öppna mobila läktarsektioner för att möta det ökade plublikintresset. Samtidigt försökte klubben hitta andra vägar för att få tillstånd en upprustning och ingick bland annat ett samarbete med Rambergsklubbarna (Lundby, Warta, GAIK och Kullen) och ansökte tillsammans med dem om anläggningsbidrag från kommunen. Med dessa medel samt ett större eget tillskott från BK Häckens klubbkassa kunde man få tillstånd en byggnation av den läktare som än idag står mot spårvagnsspåren.
1980 påbörjades arbetet och då helt och hållet i BK Häckens regi. Klubben hade goda kontakter med direktionen på Götaverken/Cityvarvet bland annat genom de gamla spelare som arbetat där. Genom dessa kontakter och det faktum att varvskrisen slagit hårt på arbetsbeläggningen kom ett avtal på plats där varvet uppförde de stålkonstruktioner som läktaren består av. Träbänkar från andra kommunala anläggningar kunde hämtas för att komplettera bygget. ”Den totala kostnaden uppgick till ca 1 miljon kronor men tack vare samarbetet med varvet så fick man dubbelt så mycket för halva kostnaden”, minns Åke Nilsson som ansvarade för projektet från klubbens sida. När byggnationen stod klar så skänkte man den till kommunen som ju ägde marken den stod på. I en andra etapp finansierade kommunen ett förbättrat vindskydd på sidan mot ishallen.
1982 var det så åter akut behov av en upprustning. BK Häcken hade kvalificerat sig för spel i Allsvenskan och en riktig sittplatsläktare behövdes tillsammans med en lösning för spelare och funktionärer som fram tills nu fått gå igenom publikhavet för att komma till och från planen. Än en gång möttes motstånd inom den ofta aliansklubbsvänliga byråkratin och det blev på nytt strid om pengarna. Vid detta tillfälle gjordes ett utspel från kommunledare där man ansåg att BK Häcken kunde spela på Ullevi som de andra lagen när kraven på bättre villkor framfördes från klubben. Precis som vid tidigare byggnationstider kom arbetsmarknadspolitiska åtgärder att spela in. Stat och kommun hade skjutit till ca 14 miljoner kronor för upprustning av allmänna anläggningar för att dämpa den höga arbetslösheten. Med bara timmar kvar till beslut om hur fördelningen av dessa skulle ske så fanns dock BK Häckens och Rambergsvallens behov inte med bland de prioriterade. I elfte timmen och genom ett telefonsamtal hem till den dåvarande kommunstyrelsens ordförande, Sven Hulterström, lyckades BK Häckens ledning få tillstånd en omprioritering som slutligen ledde till att ca 4,4 miljoner kronor avsattes till upprustning av Rambergsvallen inför den allsvenska säsongen. Vid denna andra upprustning, nu ledd av kommunen, byggdes den nuvarande huvudläktaren med tillhörande omklädningsrum (tidigare hade omklädning skett i trälängan på kortsidan mot Lundbybadet), pressrum och nya toaletter.
BK Häcken har flera gånger fått ta egna initiativ och medel för att upprätthålla en acceptabel standard på Rambergsvallen. Utöver stora delar av den första läktaren så har även resultattavlan, kameraövervakningssystemet (ca 400 tusen kronor) och den uppgraderade belysningen (ca 1 miljon kronor) bekostats av klubben. Kioskerna på arenan har byggts och bekostats av BK Häckens damlag som har försäljningsrättigheterna.
Att Rambergsvallen idag är hopplöst utdaterad och försämrar vår konkurrensförmåga vet alla som varit på besök där. Den kommunala politiska majoritetens beslut härom året att upprusta Rambergsvallen till Allsvensk status är därför mycket välkomnat och en absolut nödvändighet. Processen rullar på och målsättningen är att vi vid vårt 70-års jubileum år 2010 kan spela på den upprustade arenan. En arena värdigt Hisingen, BK Häcken och Allsvenskan!
DAVID SJÖLANDER
